Slapparhelg
I helgen var barnen hos deras pappa, så här hemma blev det en riktig slapparhelg med MYCKET sömn.
Lillan sov över där två nätter och det gick riktigt bra! Mellan fredag och lördag sen mellan söndag och måndag. Så hon sov här på lördagen.
På fredagen skulle jag skjutsa min bror och hans kompis till Heron City, för de skulle bowla, käka och spela lite biljard och sånt. Egentligen skulle jag hem i mellan, men de insisterade på att jag skulle stanna kvar och umgås. Så jag stannade kvar och svek min soffkväll med chips... :( Men det var trevligt förutom att jag var så fruktansvärt trött.
Lördag blev mest sova och söndag blev det besök hos min mormor och sen vidare till lillebror.
På söndagseftermiddagen gick jag över med lite kläder till barnen. Då tyckte jag att grabben var lite däven och märkte ganska snabbt att han hade ganska så hög feber. Så det var en liten sjukling jag fick hem på måndagen. På kvällen fick han 40,8 graders feber och hade det nästan hela natten. Han yrade och hallucinerade och skrek. Jag var livrädd, men som tur var så var han kontaktbar emellanåt. Jag funderade många gånger på att ringa sjukvårdsupplysningen, men ansåg att det inte behövdes. Jag vet ju vad som är viktigt när de har feber och att de på sjukvårdsupplysningen skulle säga sånt och att de ändå inte skulle ta in honom (Har ju ringt för likadana saker förr). Men som sagt jag var väldigt rädd emellanåt.
Imorse vaknade han med inte fullt så hög feber och nu på kvällen var han feberfri. Men känner jag honom rätt så får han feber inatt igen. Det brukar vara så när han blir sjuk. Feber på natten och feberfri på dagen fast väldigt hängig och slö.
På tal om annat så fick jag äntligen ett datum för när lillan ska börja på dagis. Hade sökt till slutet av mars, men de hade ingen möjlighet att ta henne då så hon börjar redan i slutet av februari...
Jag blev väldigt glad av att ha ett datum istället för att gå i ovisshet. Känns inget bra gentemot jobbet heller att inte veta exakt när man kan börja igen heller. Men nu är det bestämt. Den 7 mars återgår jag till arbetslivet.
Det känns väldigt kul, samtidigt som jag får en liten klump i magen och inte alls vill ha förändring. Men så känner jag jämt när det är förändringar på gång. Ena dagen vill jag och kan knappt bärga mig innan det börjar och andra dagen vill jag bara gömma mig under täcket och hoppas på att ingen hittar mig.
Usch ja... Djup suck! Jag lugnar mig med att jag vet att det blir bra och jag kommer tycka att det är både kul och skönt att börja jobba. Bara första dagen som ska avklaras. Sen är det okej.
Lillan sov över där två nätter och det gick riktigt bra! Mellan fredag och lördag sen mellan söndag och måndag. Så hon sov här på lördagen.
På fredagen skulle jag skjutsa min bror och hans kompis till Heron City, för de skulle bowla, käka och spela lite biljard och sånt. Egentligen skulle jag hem i mellan, men de insisterade på att jag skulle stanna kvar och umgås. Så jag stannade kvar och svek min soffkväll med chips... :( Men det var trevligt förutom att jag var så fruktansvärt trött.
Lördag blev mest sova och söndag blev det besök hos min mormor och sen vidare till lillebror.
På söndagseftermiddagen gick jag över med lite kläder till barnen. Då tyckte jag att grabben var lite däven och märkte ganska snabbt att han hade ganska så hög feber. Så det var en liten sjukling jag fick hem på måndagen. På kvällen fick han 40,8 graders feber och hade det nästan hela natten. Han yrade och hallucinerade och skrek. Jag var livrädd, men som tur var så var han kontaktbar emellanåt. Jag funderade många gånger på att ringa sjukvårdsupplysningen, men ansåg att det inte behövdes. Jag vet ju vad som är viktigt när de har feber och att de på sjukvårdsupplysningen skulle säga sånt och att de ändå inte skulle ta in honom (Har ju ringt för likadana saker förr). Men som sagt jag var väldigt rädd emellanåt.
Imorse vaknade han med inte fullt så hög feber och nu på kvällen var han feberfri. Men känner jag honom rätt så får han feber inatt igen. Det brukar vara så när han blir sjuk. Feber på natten och feberfri på dagen fast väldigt hängig och slö.
På tal om annat så fick jag äntligen ett datum för när lillan ska börja på dagis. Hade sökt till slutet av mars, men de hade ingen möjlighet att ta henne då så hon börjar redan i slutet av februari...
Jag blev väldigt glad av att ha ett datum istället för att gå i ovisshet. Känns inget bra gentemot jobbet heller att inte veta exakt när man kan börja igen heller. Men nu är det bestämt. Den 7 mars återgår jag till arbetslivet.
Det känns väldigt kul, samtidigt som jag får en liten klump i magen och inte alls vill ha förändring. Men så känner jag jämt när det är förändringar på gång. Ena dagen vill jag och kan knappt bärga mig innan det börjar och andra dagen vill jag bara gömma mig under täcket och hoppas på att ingen hittar mig.
Usch ja... Djup suck! Jag lugnar mig med att jag vet att det blir bra och jag kommer tycka att det är både kul och skönt att börja jobba. Bara första dagen som ska avklaras. Sen är det okej.
Lillan när hon dricker sin morgonvälling
Min söta lilla sjukling
Kommentarer
Trackback
